Fram till 1944 var homosexuella handlingar ett brott mot svensk lag. Trots att det sedan blev lagligt så såg man på homosexualitet som en sjukdom. Det ansågs inte vara friskt att ha en samkönad relation.

När man började prata om att legalisera homosexualitet blev samhället rädda att det skulle spridas som en löpeld, en sjukdom som skulle infektera fler och fler.

Men det faktum att man klassade homosexualitet som en sjukdom gjorde det möjligt att legalisera det eftersom man inte kan straffa sjuka människor. Genom detta kunde man nu också organisera sig eftersom homosexuella handlingar inte längre var straffbara. Tack vare detta kunde RFSL bildas.

Sjukdomsstämpeln

Barbro Westholm var tidigare anställd som generaldirektör vid socialstyrelsen och den person som 1979 drev igenom att man inte längre skulle klassa homosexualitet som en psykisk sjukdom. Bara några veckor innan hon drev igenom förslaget visste hon inte något om homosexualitet. Det var genom en grupp aktivister som fredligt demonstrerade på socialstyrelsen trappa hon fick upp ögonen för problemet. Och efter några veckor var alltså sjukdomsstämpeln borta. Westholm har även tagit många goda beslut som främjat HBTQ-samhället som till exempel partnerskapslagen.

Homosexualitet är fortfarande olagligt i över 70 länder och vissa länder har även dödsstraff för sådana handlingar. Men tack vare det hårda arbetet av olika människor och organisationer för HBTQ-personer förändras lagarna för att alla ska ha rätt att älska den man vill.